Ammarnäs-Hemavan (Augusti #3 & September #1)

Jag hade nog sett framför mig att augusti skulle vara den månad (tillsammans med juli) där det var lättast att få ihop tältnätter. Haha! I juli var det en miljon andra saker (sov dock många nätter i stugan utan el och vatten). I augusti var det mer efter-fjällen-depression, efter att ha blivit bortskämd med vyerna mellan Abisko och Nikkaluokta så kändes ingen plats i närheten lika kul att dra till. Alls. Faktiskt. Men jag ville också gärna ha en natt ensam i tält. Att gå Ammarnäs-Hemavan hade funnits i bakhuvudet ett tag också, och det löste ju lite båda mina "problem".

Torsdag 30/8, Ammarnäs-Serve 27 km

Körde de 37 milen till Hemavan på morgonen och tog helikopter till Ammarnäs. Jag är ärligt lite småirriterad på att det flygs så mycket helikoptrar fram och tillbaka i fjällen, men buss eller ens bil + buss hade krävt 2 resdagar vilket kändes drygt (4 timmar väntetid med hund i Sorsele kändes t.ex. lite segt). Heliflyg har linjeturer mellan Hemavan och Ammarnäs under STF-säsongen, så det var ändå ett överlägset 1800-kronors alternativ i slutändan. 

Luftresan och utsikten var nice. Inte som att flyga helikopter i Grönland, men man får ju vad man betalar för :) :) :) Det var jag, Rocky och piloten i en liten 4-personers helikopter som dessutom gick typ två timmar före tidtabell då vi ändå var på plats. 

Efter flygturen ca kl.12 började vi klättringen från Ammarnäs upp mot Aigert genom skogslandet. Lite duggregn mellan varven och sjukt blåsigt när vi kom upp på kalfjället. Passerade några fina myrar med ätbara hjortron. Stannade i Aigert för en bananpaus och pratade med lite folk innan vi fortsatte uppför mot Juovvatjåhkka som är Kungsledens näst högsta punkt (1099 möh). Nettohöjdmetrar från Ammarnäs ca 700 så någon svettdroppe rann över pannan. Stannade och gjorde middag vid rastskyddet och gick sedan ner i den blöta dalen. Uppe på andra sidan dalgången vid Vuomatjåhkka var vyerna sjukt fina när solen började gå ner. Solnedgången över nästa dal och Servvejávrrie var galet fin och jag kan ha betett mig lite som när det är fint norrsken, dvs skuttat runt och tjutit lite :) Jag hade egentligen tänkt tälta någonstans efter leden, men plötsligt var det bara 4 km kvar till Serve så vi gick dit. Typ sen ankomst kl 20:45, bara slänga upp tältet, slänga hunden i jokken (han var sjukt lerig, och blöt är alla gånger bättre än blöt och lerig), och låta huvudet falla ner mot kudden.

När jag började mitt sova-ute-projekt så var frukosten min favoritdel. Men jag måste säga att med fjällvandringarna så är det med bred marginal kvällarna. Och kanske framför allt när man vandrat en hel dag, gjort klart alla kvällsbestyr, kryper ner i sovsäcken, lägger sig, den där mikrosekunden när huvudet inte riktigt har kontakt med kudden men man ändå känner att den är där. Fy fan vad skönt. Total jävla avslappning. Nöjdhet. Sen när huvudet landat är det också skönt, men då börjar man känna krämporna i ben och fötter lite tydligare... :) Men helt allvarligt så gick jag och njöt av smärtan i benen och fötterna dag 1 (inte dag 2 och 3 dock :) Från läget jag kommer ifrån är det så skönt att det inte är orken som begränsar!

På tal om leran så var det sjukt blött, i stort sett på alla höjder. Lite ironiskt när man jobbar med långtidsplanering av vattenkraft och vet att det är typ det enda område i Sverige som fått mer nederbörd än vanligt, men man ändå väljer att åka dit :) One shade of brown från knäna och neråt för mig. Gissa hur hunden såg ut... och luktade. Men jag var ändå torrskodd. Och det är så värt det!

Fredag 31/8 Serve-Syter 28 km

Det regnade hela natten och var totalt vindstilla, vilket innebar sjukt mycket kondens i tältet. Gjorde frukost inne i Serve-stugan och väntade på att det skulle torka upp lite, men tålamodet tog rätt snabbt slut. Var iväg strax innan kl.9 och började klättra uppför igen. En del fina vyer här också, samt stort utbud på blåbär och lingon! Tog några kortare pratpauser med folk och sedan lunchpaus i solen på trappan till Tärnasjöstugan. Helt vindstilla och ingen förutom jag, hunden och stugvärden där. Sedan gick vi vidare mot Syter. Stannade och käkade lite hjortron och tranbär där vi hittade. Spanade på renar. Efter broarna över södra delarna av Tärnasjön stannade vi för en tidig middag då vi båda behövde vila benen inför stigningen de sista 4 km till Syterstugan. Rocky blev kallad "dagens sötaste vandrare" på vägen. Kom fram relativt tidigt kl.18 så tältet hann torka lite mer innan det var läggdags samtidigt som jag fick mig ganska många timmars häng och snack med olika gäng i Syterstugan. Blev en hel del diskussioner om tempo, och varför jag har så svårt att ta det lugnt. Om andra fjäll. Om vildsvin. Om draghundar. Om batterifabriker. Livet. Om hur det är att sova i tält kontra stuga. Just då 20 graders temperaturskillnad i alla fall :)

Lördag 1/9 Syter-Hemavan 24 km

Lägger man sig kl.22 så kan man stiga upp tidigt och ändå ha fått en lång natt. Sjukt imponerad av min sovsäck som var torr trots att innertältet delvis var fuktigt (från att jag knölade ihop allt på morgonen dan innan, hade såklart kunnat göra annorlunda men var sugen att testa utrustningen under hyfsat kontrollerade förhållanden också). Inget regn denna natt, däremot ingen vind heller. Kondensen hade fryst på skuggsidan av tältet. Det som är extra bra med mitt lilla tält är att jag inte behöver lämna sovsäcken för att göra frukost :) Vi kom iväg innan kl.8 på morgonen och började klättringen upp över Sjul-Olsaxeln, från början på isiga spångar. Då hände det! Jag fick se min första lämmel! :) Sjukt stort! Plupp är kanske mitt starkaste barndomsminne och jag minns också någon biologibok från skolan som beskrev fenomenet "lämmelår". Kanske något romantiserad bild av detta djur men fyfan vad nöjd jag är ändå :) :) :)

Tog lunchpaus i västra ändan av Syterskalet och sedan var det bara att mata de sista 12 km till Hemavan. Sååå ont i benen de sista kilometrarna och det gick inte fort nerför. Humöret höjdes dock av ett gäng norska barn som gosade med Rocky en bra stund med kommentaren "han bare ber om å bli kost med".

Framme vid bilen kl 14:30, vilket innebar 80 km på 50,5 timmar. Inte jättenöjd faktiskt, hade gärna kunnat ta det lugnare och jag hade ju haft 1,5 dag till på mig att vara ute. Finns ju folk som gör himla mycket längre dagsetapper än jag också, men jag vill gå åt andra hållet. Tror att det hade hjälpt mig att komma ner i tempo att inte gå efter någon led mellan punkt A och B. Samtidigt känner jag mig inte riktigt tillräckligt erfaren för att göra en "Kungsledslös" tur. Men vi får se :) Mer kartstudering blir det!

Vad gäller etappen Ammarnäs-Hemavan så är den helt okej, mer kullig än jag hade föreställt mig, faktiskt mycket mer upp och ner än vad jag trodde. Men bra träning!
Det är ju liksom inte Abisko-Nikkaluokta, men vyerna mellan Aigert och Serve är definitivt grymma! Även om jag känner att jag hade tur med solnedgången! Just den sträckan är nog min största behållning av turen. Syterskalet är också fint, men jag har både kört skoter och vandrat där innan så det är ju lite bekant redan. Plus att det var finare på midsommar när det var mer snö kvar.
Det var egentligen en bra combo av att tillfredsställa fjällbehovet, skapa längtan efter fler fjällturer, men ändå inte så magiskt att det orsakade en kraftig efter-fjällen-depression på samma sätt som Abisko-Nikkaluokta :)