September #2 - oavbockbar punkt på min bucket list

Jag och en kompis försökte ifjol nå Skierffe-toppen med (vid hyfsat väder) utsikt över Rapadalen och in mot Sareks bergsmassiv. Vi failade dock och sedan har det legat i bakhuvudet... Nu blev det en tripp i sista-minuten-panik utan marginaler, men ibland radar saker upp sig! 

Ledigt från jobb, min ork och väderprognos såg plötsligt lovande ut samtidigt som det var sista helgen STF Aktse var öppet, så vid lunch på torsdag snabbpackade jag ryggsäcken. Efter jobbet bil till, och en natt i Jokkmokk. Fredag morgon körde jag de sista 10 milen till Sitoälvsbron, därifrån 10 km mountainbike (tack för lånet Jörgen) till Laitaure, och 6 km vandring genom skogen till Aktse. Åt lunch. Lämnade tält, sovsäck, liggunderlag och en del övrig utrustning i Aktse och började sedan vandra uppåt mot Skierffe. (Klass 1 varning på storm och nederbörd i ovädret som skulle dra in över området på lördag gjorde att det var lite bråttom.)

Aktse

Rundturen från Aktse till Skierffe är 15 km och innehåller ca 700 höjdmeter. Första stigningen från Aktse upp ovanför trädgränsen (efter Kungsleden) är drygt 250 höjdmeter. Sedan fortsätter stigen till Skierffe ganska plant i nån kilometer innan man kommer till nästa större stigning, ca 300 höjdmeter över 2,5 km för att komma upp på Sliengetjåhkkå. Här tappar man också Skierffe ur synfältet. Hade en ganska stor svacka i orken (här jag vände ifjol), mötte också här de sista personerna som var på väg tillbaks från toppen mot Aktse. Jag kände i något skede att det inte fanns en enda del av min kropp som ville upp på den där toppen, men jag hade också i färskt minne hur jag kände efter att inte ha varit på Kebnekaise, så jag fokuserade bara på att äta choklad och i lagom långsamt men jämnt tempo sätta ena foten framför den andra. 

Skierffe till höger

Aktse typ mitt i bilden på den öppna ytan

När jag kom upp på Sliengetjåhkkå fick jag plötsligt lite ork att studsa omkring när jag fick syn på Sareks bergsmassivs snöklädda toppar. Nysnö! Samtidigt kommer Skierffetoppen in i synfältet igen men det är mycket jobb kvar, ca 3,5 km, först lite nedför och sedan sista stigningen på nästan 200 höjdmeter.

Utkanten av Sarek

Jag fick en hel del ny ork också när jag insåg att jag skulle fixa det. Och plötsligt stod jag där på toppen. Och grät. När den finaste stunden i livet infinner sig samtidigt som jag är på den finaste platsen jag nånsin varit på. Inte ens i närheten av den högsta topp jag varit på eller den högsta stigningen. Men allt jobb jag gjort under lång tid för att ta mig dit. Och utsikten som är bortom allt annat nånsin. 

1179 möh och 700 möR (meter över Rapadalen, kan inte finnas ett enda bra argument till att det inte är en SI-enhet). Snöklädda bergstoppar. Höstfärger. UNREAL!

700m fallhöjd

Det blir fan ingen bock på bucket listan av det, den punkten ligger kvar högst upp. Hoppas jag alltid får vilja tillbaka!

Kändes välförtjänt

Blir mörkt vid 19-tiden, men jag var tillbaks vid kl.17 (tog ca 5 timmar totalt inklusive kanske 30 minuter på toppen - dock inte många andra pauser) och hann njuta av solen en stund i tältet innan middag och ett grymt 4-timmars samtal med Guillaume som jag mötte precis nedanför sista stigningen till Skierffe och sedan igen i Aktse. Förutom naturen, att få röra på sig och bara fokusera på de basala behoven mat och sömn gillar jag också många (inte alla) mänskomöten. Guillaume var ute på dag 4 av ca 60 på expedition. Han startade i Saltoluokta och har nu gått in i Sarek där han jobbar sig mot Padjelanta, sedan ska han norrut mot Akka, över eller runt (väster/öster) till Ritsem, upp till Kebnekaise och sedan avsluta i Abisko någon gång i november.

Vi snackade om skillnaden mellan rädsla och fara, skillnaden mellan att ta en risk och vara vårdslös. Alex Honnold (inte ens jag som tog upp honom :)). Varför man väljer att göra saker eller inte i livet. Att resonera sig fram till beslut och göra rätt saker av rätt orsak. Utrustning. Erfarenheter. Jobb. Mänskor. Hans expedition, så klart. Förhållanden (han är nyförlovad, och även om vandring efter leder kanske är ett bra sätt att träffa folk så är det så inte vad detta handlade om). Om att skida kungsleden (får se vem av oss som är först :)). Nallade på hans spritförråd lite, hoppas han klarar sig till sin första depot nånstans vid Staloluokta :) (Man vet aldrig exakt hur något kommer bli, men jag tror verkligen han har kunskap, erfarenhet, utrustning, fysik och mentalitet för att klara av expeditionen men också inga problem med att avbryta ifall det skulle komma till det.)

Älskar verkligen denna typ av samtal med lagom mycket filosofiska inslag!

Satt och kollade på några av hans Youtube-videon igår kväll och det kändes konstigt att mindre än ett dygn senare se honom på film, speciellt som han i verkligheten är exakt som på film. Nån som vill kolla in honom så hittar ni hans videon och gps-tracker här: Guillaume (han är fransk, okej ;) ;))

Kväll i Aktse och Guillaumes tält i mitten

Skulle vara kul att någon gång i livet kunna vara på samma ställe som Guillaume och vara redo för en ensamexpedition av den storleken, men just igår kände jag mig rätt nöjd över att få knöla ner mitt dyngsura tält (regnade över 10 mm på natten) vandra tillbaks till cykeln vid Laitaure (regnade lite men ingen storm), cykla milen till bron och sedan ta bilen hem. Men Skierffe, I'll be back! Och Sarek, jag hör dig ropa mitt namn :) Men nu är det slut på barmarkssäsongen i fjällen för min del, får se vad nästa tältnatt och nästa utflykt blir, just nu har jag ingen aning... 

Good judgement comes from experience, and experience come from bad judgement :) :) :)
Bara jobba vidare, alltså :)

Laitaure - lugnet före stormen?

Until we meet again...