Förra helgen kom brorsan på besök och vi passade på att kombinera ett besök i Storforsen i Piteälven med en tältnatt. Lite research ledde oss till Dödlarsberget utanför Älvsbyn. Berget är väl kanske mest känt för sin klättring, men vi var bara ute efter utsikten.
Jag var inte supertaggad på att tälta egentligen, då jag fick en liten släng av lindrig livskris. Inte nåt större bekymmer men fastnade lite i känslan av att livet saknar riktning just nu. Och det är jävligt mycket svårare att undvika sina egna tankar i skogen, i alla fall för mig.
Väl framme på toppen av berget fick vi både upp tältet och okulärbesikta insidan av botten på vinflaskan och nånstans där redde det upp sig igen. Inte det att mitt liv fick nån riktning, men jag accepterade att det inte har det och gick vidare :)
Jag och brorsan har sovit i mitt tält (Bergans Trollhetta 2) några nätter förut och det går bra om man lämnar packningen utanför. Nu hade vi också hunden med, och han fick lov att rymmas på kilen som blev över mellan liggunderlagen i huvudändan av tältet. Funkade helt okej.
Gissar att nattemperaturen aldrig var under 15°C, vi körde full vädring, i huvudändan typ bara myggnätet. Låg med sovsäcken som täcke och frös inte det minsta, lätt det skönaste vädret! Även om det var shortsväder på morgonen så blev det inte heller överhettat i tältet. Kan också bero på att jag klev upp kl.7 då jag var så taggad på utsikten och kaffe. Vilket skulle visa sig vara dumt.
Inte morgonutsikten, den var grymt fin och solen värmde, men fyfan när träkåsan låter morgonkaffet smaka gårdagsvin! :) :) :)








