Mars - när man tar tillbaks sina frysta bär till plockstället

Only dead fish go with the flow. Och jag är väl en sån då. Möjligheterna staplade upp sig och det resulterade i att jag kunde bocka av februari och mars månads utenätter samma vecka. Tältplatsvalet för mars var inte lika enkelt, men det är ganska skönt när man kommer på att man inte alltid behöver göra saker svårare än de är. Valet blev ett vindskydd på Vitberget. Viktiga aspekter var att det inte skulle vara för långt att gå och att det gärna fick finnas någon form av eldplats eftersom det gör det så mycket enklare för en lat & oerfaren. 

För att uttrycka det milt så gillar jag ju att vara förberedd och på morgonen skidade jag först ut till vindskyddet och kollade läget. Jag passade då även på att trampa och platta snö där tältet skulle stå och så tog jag en extra runda och hämtade ved för att ha det klart till kvällen. 

Resten av dan tills det var dags att dra iväg var jag extremt uppspelt, vilket jag ofta blir när jag tycker något är kul och jag känner mig redo. Grymt härlig känsla i typ fem minuter men sen egentligen bara irriterande att jag känner mig stressad i kroppen och inte klarar av att tagga ner. Det tar ju en hel del energi. Men det är som det är, tills det blir på nåt annat sätt. 

Att bestämma vilken utrustning som skulle med gick bra, däremot svårare att rymma allt i min gamla 65-liters ryggsäck. Liggunderlag (2 st), tält, spade och chipspåse fick till slut åka på utsidan. I ryggsäcken rymdes: uppblåsbart liggunderlag och kudde, två sovsäckar, dunjacka, ombyte/sovkläder, ullfleece, kniv, liten muurikka, stekspade, 2 vattenflaskor, termos, liten borste (för att få bort snö från kläder), tändstickor, toapapper, silvertejp, enkel 1:a hjälpen, middag, frukost, kaffepanna, kaffe, mugg, skål, sked, gaffel, kamera, mobil, powerbank, pannlampa, tandborste, extra handskar och mössa, hundmat, choklad, nötter.

En större ryggsäck eller pulka är något för framtiden. Liksom en yxa. (Liksom en mindre klantig hand, eller att jag lär mig uppskatta havregrynsgröt med typ en halv burk kardemumma.)

Väl på plats gick tältet bra att sätta upp, jag skippade dock skidorna och grävde istället ned vedträn som jag fäst spännlinorna i (totalt 6 st). Jag lät det frysa ihop ca en timme innan jag spände linorna ordentligt (det är ett tunneltält så det är ju helt beroende av att bli uppstagat).

Middagen bestod av plättar på bovetemjöl, ägg, mandelmjölk och salt, stekta i smör och toppade med egenplockade blåbär och hjortron. Bärpåsarna i min frys är lite dåligt märkta, men jag har plockat blåbär på Vitberget… Så... När man tar med sina frysta bär tillbaks till plockplatsen, is that a thing? 

Efter middagen var klockan bara 19 och jag kände mig både rastlös och ensam. Jag orkade inte riktigt hantera det då, så jag och Rocky the dog tog en liten promenad innan vi började förbereda oss för natten genom att bära in allt i tältet och bädda. Rocky snarkade redan innan han hunnit lägga sig till rätta under min dunjacka. Själv bytte jag underställ (ville ha ett som var helt torrt när jag skulle sova), kröp in i mina dubbla sovsäckar och kollade lite film på mobilen.

Det absolut i total överlägsenhet bästa med att vakna i sovsäck i naturen är att det nästan alltid bara finns en sak som spelar någon roll: frukost! Så lätt att njuta när resten av livet och världen får klara sig utan min inblandning en stund. Bara kliva upp, göra upp eld, värma vatten till gröt och kaffe. Och full fokus på det! Kärlek vid alla ögonkast med den känslan!! (Trots kardemummaöverskottet.)

Denna gång hade jag alltså också med hunden (en cavalier king charles spaniel). Gissar att det är väldigt olika från hund till hund men detta funkade för Rocky:

-Han hade hela tiden på sig sockor i cordura från Axaeco (annars fäster snö under tassarna)

-Han sov på ett dubbelvikt liggunderlag (skumgummi), på min ullfleece, under min dunjacka (han frös inte)

-Han åt portionsförpackad blötmat som middag och frukost (kändes som smidigaste lösningen just då)

Att ha koll på: Snö och stor ansträngningsnivå (varm Rocky) eller plusgrader är ett problem då snön börjar bygga fast i pälsen (svårt att få bort helt plus att han blir blöt och kall). Fungerade bra denna gång då han inte blev ansträngd och det var -10. Ska skaffa ett värmetäcke dock.

Jag var sjukt nöjd med turen och när vi skulle hem sprang Rocky i cirklar runt bilen samtidigt som han visade upp sin ”bästa” sida av selektiv hörsel. Han gillar skog! När vi kom hem slog jag på tv:n för att kolla lite på Vasaloppet, samtidigt som jag läste lokaltidningen på datorn. Tydligen hade det varit strömavbrott i mitt bostadsområde typ en timme på morgonen. Men det drabbade ingen som sover i skogen :)

Som finne har man såklart en favoritkniv. Marttiini från 1997.

Februari - much ado about nothing but everything

För att komma direkt till det väsentliga: det finns inget upphetsande överhuvudtaget i att sova i tält på bakgården 3 meter (avrundat uppåt) från sin bostad i -10°C. Inget. Men, the way I operate, it had to be done.

Natten i igloon gav definitivt mersmak för att sova utomhus även på vintern. Drömscenariot är att jag nån gång ska kunna ta mig nånstans fint (typ upp på ett fjäll eller i alla fall ett berg) på skidor, slå upp mitt tält, äta, sova och - det viktiga - klara av att njuta av det. Men det fattas i nuläget lite mer än ett par turskidor innan jag är där.

Jag gör ofta saker spontant tidsmässigt, däremot gör jag sällan något viktigt jag inte är förberedd på. Såklart är det skillnad i förberedelse och planering beroende på vad jag ska göra. Ibland "räcker det" kanske att se till att jag har den inställning jag vill ha, ibland vill jag lära mig mer om något först. 

”Försöka” är ett begrepp jag lärt mig att undvika, åtminstone om det gäller saker där det faktiskt spelar roll om jag lyckas. Ett ”försök” för mig innebär mentalt både någon nivå av nonchalans för konsekvenser och avsaknad av förpliktigande till uppgiften. Om det inte spelar så stor roll för mig hur middagen smakar så kan jag försöka krydda med kardemumma, eller om jag inte bryr mig om ifall jag klarar en chin så kan jag försöka hänga i stången och hoppas att jag belastar rätt. Men att enbart ”försöka” maximerar inte mina chanser att få mums i magen eller hakan över stången. Det kräver åtminstone av mig medvetenhet, analys och planering. Jag kan faila ändå, t.ex. för att jag sett på SKAM och tror att kardemummamackor är goda. Eller jag fixar inte en chin trots att jag aktiverar rätt ryggmuskler för att jag fortfarande är för svag. Men tack vare förberedelserna så kan jag (mest troligt) räkna ut orsaken till att jag failar, och vad jag behöver göra för att komma åtminstone närmare det resultat jag vill ha. (Kardemummamackor är ännu uncharted territory btw, däremot klarade jag mitt livs första chin i januari.)

Jag har sovit i både tält och vindskydd i minusgrader förut, både med och utan uppvärmning, men det är mestadels länge sen, inte med samma utrustning som jag har nu och aldrig ensam. En natt nu i tält i minusgrader var en situation som för mig krävde både mental rannsakning och en hel del googlande för att lära från andras erfarenheter. 

Ska jag tälta i minusgrader så är två saker viktiga när jag vaknar: att tältet fortfarande står uppspänt på samma ställe som vid läggdags och att jag är varm. Dessa två punkter har jag inte tänkt faila på, och då kräver det att jag till 100% tror att jag klarar det. Och den tron baserar sig helt och hållet på mina förberedelser: kunskap, utrustning och situationsbedömning.
Lite tankar om de mest relevanta sakerna som jag såg det, utgående från dessa områden:

Kunskap

-Sätta upp tunneltält på snö hade jag aldrig gjort innan. Det fungerade bra när jag trampade och plattade snö, lät det frysa ihop lite och sedan spände upp tältet med hjälp av skidor och stavar. Jag skyfflade också upp snö efter sidorna.
-Kondens är ett bekymmer om man ska vara ute flera nätter, men för en natt när man kan ta in och torka grejerna efteråt spelar det mindre roll, så det kändes lugnt.
-Ska man sova på typ ett fjäll behöver man ha koll på en jävla massa annat också, men för bakgården kommer man långt med detta.

Utrustning
-Tältet (Bergans Trollhetta 2) är inte ett vintertält, men det klarar storm och vatten bra och jag har även testat det i några minusgrader förut. Med tanke på hur mycket fryst kondens det blev även i innertältet då så tror jag att det även klarar utvändiga snömängder hyfsat (ifall det skulle toksnöa).
-Dubbla liggunderlag (ett uppblåsbart och ett skumgummi) kände jag mig trygg med då det fungerade bra i igloon.
-Dubbla dunsovsäckar (en lånad)(båda med komfort på ca -5). Det resulterade i att jag bara låg på den ena eftersom det direkt blev för varmt med dubbla. Men fy fan vad skönt annars med dubbla dunsäckar, kunde lätt ha sovit på jordens största ärta utan minsta prinsesstendenser. More is more när det gäller fluff :)

Situationsbedömning

-Kroppsstatus: Kände mig frisk, pigg, efter en del uppmuntrande ord och bilder taggad, samt målmedveten.
-Månaden gick fort och temperaturen låg länge kring -20. Jag trodde att jag skulle klara -20, men jag tänkte att SMHI och Yr kan ha 10 grader fel, dvs jag behövde ha en prognos på max -10. Till slut med tre dagars marginal kom vad som såg ut att bli en molnig natt med prognoser på -10. Good to go.

Natten gick helt enligt plan - dvs tältet stod kvar och jag vaknade varm. Kunde jag ha gjort detta någon annanstans än på bakgården? Nej, det hade varit för mycket nytt på en gång för mig, min analysförmåga är begränsad och jag hade inte kunnat komma till ett läge där jag tror 100% utan att ta det i etapper.

Ganska säker på att jag skrivit världens längsta inlägg om att tälta på sin bakgård nu, vilket kanske är exakt 1034 ord för mycket om det ämnet. Vad jag vill få fram med detta långa resonemang är i alla fall att bakgårdstältningen inte var ett "försök" där jag "kunde gå in och lägga mig om det inte funkade". För mig var det skarpt läge, vilket alltså betyder att jag till 100% trodde det skulle fungera. Vilket såklart inte är samma sak som 100% säker, för något sådant finns helt enkelt inte (infinitesimalt ifrån är dock situationen: finns det choklad så äter jag :) :) :)
(Sen hade jag såklart gått in och lagt mig om det inte hade funkat. Och hade det varit någon annan situation än bakgården så hade jag haft någon annan strategi redo.)
I och med att det var skarpt läge och jag klarade det så kan jag också gå vidare till nästa etapp, som innebär att ta med sig all utrustning.

För att också avsluta med något väsentligt: frukosten efter denna natt blev kaffe på jobbet, eftersom det var måndagsmorgon :)

Januari - tips och alternativa tips för igloobyggande

Varför bygger man en igloo på sin bakgård? Jag vet inte helt. Men när jag väl har gått igång på något så har jag jävligt svårt att tagga ner. Någonstans startade mitt iglooprojekt från lite slumpartade diskussioner med en rutinerad igloobyggarvän. Någonstans från det dök viljan att sova i en igloo upp, and then there was no stopping it. Även om igloon inte byggde sig själv direkt...

Aldrig förut har jag haft sån förståelse för byggbranschens överskridna budgetar och förseningar. Mitt första projekt blev en snöborg utan tillstymmelse till tak. Andra "bygget" stannade vid en upptrampad snöyta. Litervis med svett senare, med värkande armar och sviktande tro, men med nya konstruktionsråd gav tredje starten resultat. Såklart färdigställdes den inte samma år som konstruktionen startade, men det blev en igloo till slut!

Mina bästa och sämsta igloobyggartips:

1. Trampa ihop snö för att komprimera (få bort lite luft), några meter gånger några meter. Trampa också där igloon ska stå. Platta till ytan med skidor eller spade så blir det lättare att såga ut byggblocken sen. Låt det frysa ihop, helst över natten (jag väntade dock till nästa år men generellt sett är inte det nödvändigt).
2. Såga ut block i lämplig storlek (beroende på hur snön håller, kanske). Vanlig fogsvans använde jag. Mina block var ca 40-60 cm breda, 30 cm höga (begränsas av sågbladets längd) och 20 cm tjocka (går nog göra tjockare också om man vill ha bättre isolering i igloon eller bara gillar lyfta tungt). Ju mer likformiga block desto enklare att bygga sedan. (Ingenting är dock omöjligt, även om de sågade blocken trots seriös ansträngning visar sig representera hela universums repertoar av vinklar och längder.)
3. Rita en cirkel i önskad storlek där du vill ha igloon och börja bygg. Såga sidorna på båda blocken som passas mot varann så att skarven pekar mot igloons mitt. Bitarna lyfts på plats och passas/sågas till inifrån igloon.
4. Bygg ett eller två varv rakt upp. Efter det ska igloon inte byggas varv för varv utan i spiral. Såga därför bort en kil som är ett varv hög och ca 3 block lång. Placera första blocket efter det så att det nyttjar båda stödytorna (en sida och under) som uppstått där kilen sågades bort. Genom detta byggsätt får varje block från och med nu två stödytor.
5. Såga lämplig vinkel på blockens överkant in mot mitten/marken av igloon för att börja luta inåt. För en halvsfär ska man tänka sig en linje från igloons mitt på marken till blockens kant men min lutning var nog inledningsvis mindre. Blir igloon för hög kan det dock bli lite knepigt att placera bitarna på slutet.
6. Ju noggrannare man är med sågningen/passningen desto enklare och stabilare går konstruktionen. Såga hellre lite för mycket av blocken än för lite. Uppenbart går det även om man inte följer denna punkt dock, men vad gör man när man inte fick något tålamod vid födseln? (Man tätar med lössnö mellan blocken, är svaret på den frågan.)
7. Blocken kan sågas ut i förväg och sparas någon dag. Är man ensambyggare kan det vara skönt att såga massor av block, sedan bära in dem i igloon medan man ännu kan kliva över kanten. Går även bra att stapla blocken på igloogolvet. När man sedan väl bygger så kör man på så långt det går.
8. Ingången sågas egentligen sist med hänsyn till stabiliteten, men är man ensam har man antagligen inte några andra alternativ än att såga upp den tidigare. Gick bra i mitt fall men då hade de understa lagren fått frysa ihop rejält. Jag skapade ju som sagt inte min igloo på en vecka.
9. En person i heltidstjänstgöring som står för teknisk support kan också vara bra att ha. Åtminstone hade jag grym nytta av min, i de få och små luckor då jag inte behövde mental support :)

Trampad och tillplattad snö.

Några varv upp, och några varv kvar.

Färdig!

Min tillit till konstruktionen var kanske inte helt på topp från början men efter ett par dagar kände jag mig trygg att sova en natt i igloon. Temperatur på -6°C kändes också bra. Jag täckte för öppningen med en filt, men lämnade en litet hål för luft - även om luften i snön säkert hade räckt. Dubbla liggunderlag, dubbla sovsäckar, ullunderställ, byxor och fleecetröja. Frukosten blev inomhus denna gång, men man ska inte underskatta kokkaffe från en rökluktande panna på elspisen!

Blodad tand? För utenätter på vintern: Ja, definitivt. För igloobyggande: Nej, definitivt inte. Men kanske nästa säsong ändå, återstår att se om detta blogginlägg fungerar som en instruktion eller avskräckande påminnelse… :)