Jag och brorsan bestämde oss för att fjällvandra. Hade inte så tydliga planer, typ gå Abisko-Nikkaluokta eller kanske andra vägen. Max 7 dagar. Dela tält. Frystorkad mat. Typ så.
Blev i slutändan ca 110 km på 4 dygn och 2 timmar. (Så, fail på att komma ner i tempo från midsommarhelgen, men... jävligt bra tur!)
Söndag 29/7: Bil 725 km
Dagen efter grillfest... Tog oss bilandes till Kiruna och sov där. Jag drömmer typ aldrig mardrömmar, men alltså... Jag hade några dagar tidigare limmat mina vandringsskor med LiquiSole då sulorna lossnat lite från lädret på flera ställen. Det sista Dea frågade när vi la oss var om han skulle packa med en tub Loctite. Jag vaknade mitt i natten och hade drömt att det var hål överallt i mina vandringskängor, sulorna lossnade helt och jag tänkte "en tub Loctite räcker iiiiiiiingenstans". Skönt att man är anpassningsbar även med sina drömmar :) :) :)
Måndag 30/7: Abisko-Alesjaure 28 km
Tog bussen från Kiruna till Abisko 06:50. Både jag och Dea vägde in våra ryggsäckar på 17,6 kg, dock hade jag oäten frukost och Dea tomma vattenflaskor. Började gå från Abisko efter Kungsleden ca kl.9 och det regnade lite, dock var det varmt. Stannade och käkade lunch efter nån timme. Vi hade inte ännu några planer för hur långt vi skulle gå och vek av in till Abiskojaurestugorna efter 15 km. Tog ett dopp på sandstranden och sköljde bort mycket svett (dock bara tillfälligt). Kändes lite som fusk med 19 °C i en fjällsjö men det svalkade lite grann i alla fall! Vi hörde att det skulle vara fina tältplatser efter ca 3 km av leden mot Alesjaure så vi började gå ditåt. Efter ett tag kom vi till en informationsskylt för båten som trafikerar Alesjaure (de sista 6 km till stugorna) och insåg att vi kunde hinna till sista avgången kl 19. Tog dock ingen stress utan gick på och pausade lite eftersom. Insåg att det blev mer och mer tight att hinna med båten. Vi velade dock om vi ville "fuska" och ta båten, men tänkte att det beslutet kan vi skjuta på tills vi vet om det är något beslut (dvs om vi hinner eller inte). Vi kom 1 minut för sent efter att i princip ha sprungit sista kilometern och skyndat rejält de sista tre. Men båten var ännu senare och vi såg bastun som hägrade så det blev båten när den kom nån minut senare. Middag vid stugorna och sen bastu och mer bad! Och solnedgången över Abiskojaure var galet fin! Skönt sen att mätt, nybastad och lagom mör lägga sig under sovsäcken (inte i, alldeles för varmt för det).
Tisdag 31/7: Alesjaure-Sälka 26 km
Vaknade lite efter kl.8 och klev upp och gjorde frukost. Var genomsvettig innan ryggsäcken ens var packad. Klar himmel, sol, och ingen vind gjorde förmiddagen väldigt varm. Jag doppade huvudet i typ varje fjällbäck vi passerade. Vi åt lunch efter ett tag, gick lite till, och sökte sedan skugga en stund vid Tjäktja-stugan innan vi gick vidare mot Tjäktja-passet och Kungsledens högsta punkt (ca 1100 möh). Hade tankar på att tälta någonstans efter passet men efter att vi stannat och käkat middag med antagligen mitt livs finaste middagsutsikt uppe i passet och återhämtat oss lite och det "bara" var 8 km kvar till Sälka började vi förstås tänka att det var ett starkt alternativ (alltså bastu i fjällen är fan nice). De sista kilometrarna hade vi igen race mot klockan, inte för att hinna med någon båt men för att hinna till bastutiden! Vi hade lite sällskap av ett annat gäng med samma plan. Det var dock långa kilometrar på slutet. Jag var hyfsat trött och gick och skrattade typ en kvart åt "vad är det som går och går och aldrig kommer fram". Inte klockan. Så skönt att få komma fram (besegrade skämtet till slut :)) och slänga sig i bastun som även här var fantastisk, även om badet i smältbäcken var kaaaaallllllt! Och bastusnacket med folk, love it! Så skön stämning och så prestigelöst, även om alla är mitt upp i nån sorts prestation! Bra timing hade vi också, precis när vi drog igen dragkedjan på tältet drog ett regnväder in över området. Dock blåsigt så ingen fukt i tältet, skönt!
Onsdag 1/8: Sälka-Kebnekaise fjällstation 24 km
Klev igen upp strax efter kl.8 och gjorde frukost. Eftersom vi gått så långt de två första dagarna hade vi fjällstationen i Kebnekaise som ganska klart mål för dagen. Trots att jag vaknade med huvudvärk (som jag också hade i slutet av vandringen dan innan, antagligen pga vätskebrist) gick det bra att gå från början och vi lade ganska fort kilometrar efter oss. Stannade och käkade lunch och tog sedan genvägen mot Kebnekaise över Sinnicohkkas bergfot istället för att gå via Singi. Åskan mullrade omkring, men inte över oss. Det var det grymt varmt igen och jag började ha riktigt ont i fötterna. En ökad chokladkonsumtion kunde observeras och samma för antalet pauser, samtidigt som jag också på något sätt mindre och mindre ville lämna fjällen och komma till "civilisationen". Sen missade vi i nåt skede sommarleden, kom in på vinterleden och fick plumsa i myrmark, hoppa över småbäckar... Jag var dock så trött att jag inte orkade gnälla, och på nåt sätt klarade jag mig med hyfsat torra skor trots att jag hade myr upp till knäna :) (med tanke på antalet fotspår i myrmarken var vi heller inte de enda som tagit fel). Tillbaks igen på sommarleden åt vi middag innan vi till slut kom fram till fjällstationen. Kändes skumt att se träd och jag fick nästan panik över att det var så mycket folk och så skränig överallt. Att försöka gå upp på Kebnekaise fanns inte i ursprungsplanen, men oundvikligen kom frågan upp i och med att vi ändå skulle passera fjällstationen. Brorsan hade ingen stark åsikt och jag bröt ihop totalt när jag inte kunde bestämma mig om jag ville försöka gå upp eller inte. Innan vi bestämt oss ville vi inte heller sätta upp tältet då vi ville ha det på rätt sida för att spara tid nästa dag - Kebnekaisesidan ifall vi skulle försöka gå upp eller Nikkaluoktasidan om vi skulle åka hem (en vilodag var inte aktuellt då väderprognosen visade på grymt fint väder för nästa dag och sedan regn). När vi väl bestämt oss för att känna på leden till Kebnekaise drog åskstormen in och vi valde att vänta ut den innan vi satte upp tältet. Jag satt i ett hörn i en korridor på fjällstationen och funderade över livet... Klockan var över 22 när tältet var uppe och sen var det bara att förbereda packning så bra som möjligt för Kebne.
Torsdag 2/8: Vierranvarri/Kebnekaise-övre båtfäste Láddjujávri 30 km
Väckning 06:00 och vi var verkligen inte först i farten, men verkligen inte sist heller. Lite kallare väder från morgonen men snart stekte solen Kitteldalen. När vi korsat Kittelbäcken svepte dimman in och det blev kallare igen. Skönt, men också jobbigt att inte se något. I den branta stigningen uppför Vierranvarri efter platån mot Tolpagorni i typ 300 höjdmeter såg man ingenting och jag klättrade nog på lite för fort. Fick en total svacka och blev yr och skakig i benen, och även om det gick om ganska fort när jag satte mig ner och tryckte lite terapichoklad så bestämde jag mig nog egentligen redan där att inte gå ner i Kaffedalen. Väl uppe på Vierranvarri såg man fortfarande ingenting och vi satte oss och käkade tidig lunch. Stigningen dit tog 3 timmar och 5 minuter, vilket var ca en timme före "no-go"-tidsplanen som vi löst hade satt dan innan. Kände mig egentligen ganska stark igen när vi käkat och vilat, men samtidigt klarnade dimman delvis upp och Kebne såg sjukt jobbigt ut. Både upp och ner. Jag grinade lite men kände mig ganska säker att jag inte ville utsätta mig för ytterligare 600 höjdmetrar (400 upp till toppen och sen ytterligare 200 för att komma över Vierranvarri på nervägen). Såklart vill jag stå på toppen av Kebnekaise, men jag vill också känna mig stark när jag gör det (och för det så krävs det mer förberedelse än vad jag hade). Kändes inte kul att se brorsan och alla andra försvinna ner över kanten mot Kaffedalen, samtidigt som jag var tillfreds med mitt beslut ändå. Gick runt ca en timme uppe på Vierranvarri vars topp är som en platå. Trots att det "bara" var Vierranvarri på 1711 möh, så är det ändå den högsta topp jag bestigit. Även sett till nettometer (även om det är jämnare där), som är ganska exakt 1000 från fjällstationen. Jag gick ner i sakta mak, pratade med mycket folk... drack lite kaffe vid tältet, pratade med mer folk ("bekanta" från leden), åt choklad och chips till middag. Och fick ganska snabbt ner Dea också som tagit sig hela vägen till sydtoppen! Synd att han möjligen missade Sveriges högsta punkt med bara en dag (enligt medias rapportering gällande extrapolerad smälthastighet). Själv hade jag en liten till mental ihopbrytning när vi packade ihop tältet som stod precis bredvid leden, och det "hela tiden" passerade folk som varit på toppen. Vi avslutade dagen med att gå 8 km till övre båtlänningen vid Láddjujávri för att kunna ta morgonbåten och tidiga 11:50-bussen från Nikkaluokta. Behövde såååå få ta ut mig lite mer fysiskt för att få Kebne-ångesten ur kroppen! Hade dock så ont under hälarna att jag med 2 km kvar böt till foppatofflorna istället. Dea vägrade mer eller mindre gå med mig men jag var nöjd! :) Sjukt skönt att få gå och lägga sig sen också, både jag och Dea var slitna.
Fredag 3/8: Båt, sprint 6 km, buss Nikkaluokta-Kiruna, bil 725 km
Vaknade upp till lite lätt regn och en triljon knott utanför tältet. Dea hade feber. När vi satt vid båtlänningen och väntade och knotten och myggorna satt på oss och arbetade kom det en guidad grupp som också skulle åka båt. Guiden konstaterade att "här har ni mycket mygg" och Dea säger "jo, men nu när ni kom är det mycket färre per person". Way to make friends! :) :) Efter morgonbåten och en liten sprint efter den lättgångna leden från båtlänningen till Nikkaluokta hade vi 45 minuter till godo innan bussen och passade på att ta en dusch. Dock bättrade den fräschheten enbart ytterst tillfälligt då jag ändå inte ändå hade några osvettiga kläder att ta på mig. Buss till Kiruna, sedan lunch på stan och bil mot Jeppis. Vägde ut väskan på 16,5 kg. Nordcupstävling i motocross i Kiruna var det i helgen också, kändes sjukt skumt att möta både kända och okända ekipage efter E10. Dea med feber låg mest och sov och jag utan tålamod sträckkörde hem med ett stopp i Kalix (godis, chips, grön smoothie och vatten) och ett stopp i Brahestad (glass och vatten). Skönt att komma hemhem och slippa köra bil, men huuuuuuur ska man klara av att återvända tillbaks till vanlig vardag igen??? Vill ha villavolvovovve med vyerna, äskar att få röra på mig och känna att jag "förtjänat" maten, bara få fundera på de basala behoven och strunta i allt annat. Få känna mig trött och nöjd på kvällarna. Vakna i tält. Bastu. Choklad. Träffa folk. Shit, vad ska jag göra med resten av mitt liv?! :)
No comments:
Post a Comment