Winter night outdoors with a 2-year-old

Temporary comeback on the blog! Sleeping in the tent in -9.7 °C (official measured minimum) with a 2-year-old required quite a bit of planning, which I thought I’d document here, together with the actual experience. 

Like a lot of kids around here, mine has spent hours every day sleeping in the stroller outside the house during her first year, also in many degrees minus. Adding all these hours together, I think she already has about as much experience as I have, in sleeping outdoors in wintertime. Spending a whole night outdoors is of course a longer continuous time, and the gear is different. Here’s a list of what’s important to us, but everyone must find out for themselves what they’re comfortable being uncomfortable with and what not!

1. Tent. The winter has been lousy so far with plus degrees and little snow. I have two tunnel tents from before, and for sure we could have found a way to pitch them on frozen ground with no snow and no loose rocks around, but it’s a discomfort I don't want. I have been thinking about getting a dome tent for a few years already, and now was the right time! Welcome to the family, Fjällräven Abisko View 2! The most important features: it’s wide enough to fit the double sleeping pad (130 cm) and inner tent it pitched simultaneously with outer tent. It’s not a 3-season tent but it worked very well in these conditions! The condensate froze only on the outer tent and I feel certain it can withstand quite a bit of snow too.
2. Sleeping pad. I have an Exped Ultra 3R Duo LW inflatable sleeping pad. The R-value is 2.9, which means it’s insulated for up to -5 °C. To add more insulation, I brought two regular foam pads to put underneath, and a big wool blanket from Lapuan kankurit to put on top. It was enough!
3. Sleeping bags. I have two Marmot bags, one good winter bag, and a half decent 3-season (imo summer) bag. The winter bag is a Marmot Col from 2018, I don’t remember the specs but it has kept me warm without problem in -24 °C. The summer bag is a Marmot Women’s Angel Fire from 2017 that is supposed to handle -4 °C, but it’s certainly not that warm. Normally I wouldn’t really use it below +5 °C. I have to upgrade it at some point, but the zipper connected great with the Col, so I didn’t feel the need to upgrade now. To make it warmer, I brought an extra down jacket to put on top. Making one big sleeping bag out of two regular bags makes it a lot easier to share heat and make sure my kid is ok during the night, but the disadvantage is that you can’t pull it tight around your face, making it a lot colder. We solved this with clothing!
4. Clothing. We both wore two layers of 100% merino wool, also my underwear is 100% merino. My kid (also) uses separate tops and bottoms, so that I can change her diaper without undressing too much (she knows how to use the toilet/potty, but still wears diapers all the time, which is convenient for winter camping). We slept with merino balaclavas, regular beanies, and down jackets with the hoods on. It was warm enough and not having the sleeping bag so tight around the face meant the condensate didn’t freeze on the bag either, making it more comfortable towards morning hours. We slept with layers of thick socks and dry gloves (extra pair brought only for sleeping).
   
   
   
   
5. Weather window. A couple of days after the tent was delivered, we were lucky with a good weather window: a layer of fresh snow, partly cloudy (more clouds towards the morning), and between -6 and -11 °C in the forecast. In the evening before heading out, we had music play school, where we did northern lights dance. I don’t know if that contributed, but the sky cleared from 100% overcast when we set out to almost clear after pitching the tent, and then the auroras appeared <3 Pure bonus, but really appreciated! Now everything outside is back to slush again...
6. Distance. I chose a location near our go-to spot, this time only 100 meters from the car. The risk of other people is big, but this time on a Thursday night we were lucky with no other cars and no other people! Close to the car means easy retreat if needed, the kid can walk the distance herself, and the system to carry the gear doesn’t need to be too sophisticated. A longer distance or so much snow that skis would be needed, I don't really have a good solution for (yet).
7. Pulk. We brushed our teeth at home before leaving and planned to head back first thing in the morning, so didn’t need to bring too much stuff (14.5 kg to be exact). Everything fit into my ice hockey trunk, which in turn fitted exactly into my super old plastic sled with a simple pulling harness I made when I was 14 years old. The sled fitted perfectly in one of the two vestibules of the tent. Almost too perfect! 👌😅
   
   
   
8. Food. We had an evening meal and brushed our teeth before leaving home. For jr I brought three servings of milk (evening, morning and backup) and for myself a thermos bottle with hot water and dried coffee powder for the morning. As backup I also had a few rice cookies, an oatmeal bar, and a ready-to-eat porridge smoothie, but didn’t touch those. Also put room tempered water in another thermos bottle for us to drink, but we didn’t need that either.
9. Keeping the tent as dry as possible. A small brush to clear booths and clothes from snow before entering the tent is essential to us. Also stored everything (clothes, boots, food, gear) in the foot end of jr's sleeping bag during the night. 
10. Stay happy. It’s also important to keep the 2-year-old from crying, because wet eyes and chins will cool and freeze easily. We have been camping in tents and the car a lot in the summertime, and she’s used to sleeping wherever we are. We connected the sleeping bags inside at home over a month ago, and have been snuggling up inside them, reading books a few times (she loves it and asks for us to do it again). Full tummy, short distance, and her sleeping buddy Mr Koala also were part of this plan. Also brought three tiny books (Babblarna), but she fell asleep so fast we didn’t have time to read them. She slept the whole night without the pacifier dropping out even once (this never happened before), and she also slept 11.5 hours straight (I don’t think this happened before either). I had to wake her up at 8:30 in the morning, because we had other plans for the day. She was so well rested she skipped daytime nap completely first time ever while also staying up until regular sleeping time in evening. Back home had to carry her crying inside, because she didn’t want to go indoors…
11. Safety. Apart from staying close to the car, we both had our own headlamps. Pitching the tent always require a bit of attention, and in the dark, she only needs about two seconds to disappear, and I wouldn’t know in what direction to look for her. The sea is frozen quite far, but anyway. For extra security, I put the dog’s gps tracker in her pocket. But maybe it’s more a feeling of safety, than actual safety, as she managed to open the zipper pocket and pull the gps out already before we left home! (I just put it back and she didn't take it out again.)
12. Light. We brought a short battery run string with led lights to light up the tent, a lot warmer light than the headlights. A useful feature of my headlamp is the red light, once jr fell asleep the led lights were unnecessarily bright, and the red light provides enough light to move around in the tent and check the position of jr. Also, it lets you keep your night sight, so it’s a lot easier to go out and pee and watch the auroras!

Also want to take the opportunity recommend the new season with Lars Monsen, now streaming on NRK TV (Monsen & nasjonalparkene). This man pitches his tunnel tent in forests with the guy lines around trees! But I have no regrets finally getting the dome tent! Maybe (a lot later) this year it’ll be time for a Christmas hike again, must say Lars Monsen sets a good example!

Pain is inevitable, suffering is not - in other words, howto start winter swimming

In Nordic winter conditions, water is always around 0°C. How cold you get from  ice swimming depends mainly on 3 things:

1. How much of your body you dip
2. How long you stay in
3. Air temperature, wind chill & how fast you can get dressed

At least the first two are completely within own control. The third is always the hardest for me, and if I struggle, it’s always with this.

Once you start, you’ll quickly find out what works for you, and what you prefer. To get going, maybe some of this will help:

1. Preferably choose a swim spot you are familiar with, or at least one that seems easy. 
2. Choose a time when air temperature isn’t too low.
3. Plan the clothing so you can easily get dressed.
4. Use footwear to protect feet, doesn’t need to be neoprene shoes, sandals, socks or even an extra pair of normal shoes will do. 
5. When undressing, organizing a little bit will speed up dressing. An open bag to put clothes in may be useful.
6. You badass. Get in the water! Take a deep breathe in, sink into the water and slowly breathe out.
7. Sometimes you hyperventilate, sometimes not. Keep breathing calmly (pun intended).
8. If you want, only go in up to the waist or armpits the first time. 
9. Avoiding to get the hands wet may be a really good choice also. If you do wet them, dry them first when getting up. Getting dressed with non-working fingers (due to cold)  is extremely hard. And not getting dressed is a bad option...
10. A small towel or something to stand on may facilate in getting dressed and warm quickly.
11. If you use swimwear, remove it as fast as possibly. Skipping underwear when getting dressed also speeds things up 😜
12. Get moving to regain some heat!

Start small, go bigger!!

Sleeping outside, close to home - why & how

When I sleep outdoors it is mainly because of one of two reasons. Either it's part of a several days long hike, or it's because I simply want to go out and enjoy a night in nature somewhere usually close to home - falling asleep and waking up outdoors, in places I like, and in weather conditions I prefer. Besides from the actual nature values, I also feel a lot calmer, not having so much to think about and stuff that I let steal focus. And after a night out, I always feel a little more badass!

Up until about a year ago I was sleeping outside a couple of times a month, also in the middle of the work week. Since moving to Finland I've felt there are other ways I enjoy my daily life and nature better, but earlier this week I really felt an urge to sleep outdoors again.
After spending Easter in Sweden with the best friend and trying out her Jervenduk I decided to get one of my own. Not optimal to use as a tarp, but versatile enough for that! I usually have one or two dogs with me outdoors, and tent (& dogs inside) has always felt like the solid option because then I don't have to worry about them. Turns out tarp wasn't a problem either, I had both dogs on leashes, but it wouldn't have been necessary, they calmly slept in their places beside me.

Anyway, I thought I'd share how I approach a few things about sleeping outdoors. Usually I avoid resistance as much as possible. For me, the key to actually going out is simplicity.

If you are thinking about sleeping outdoors, but haven't yet started, maybe some, all or none of these will help:
• Go somewhere close to home. Earlier this week I was 10 minutes from the car, and the car 10 minutes from home. I knew if it wouldn't work with the dog-tarp combo the car would be an easy out. Just start somewhere, and you can progress from there if you want.
• Go some place you are familiar with and like, and maybe where you've already envisioned where to pitch the tent, tarp, hammock or simply mattress and sleeping bag. I usually find the spots I want to sleep in during daywalks, sometimes scouting maps beforehand. I also return to places I like. 
• Go out late. A lot of the times I go out around 10 pm. Less time to contemplate is sometimes good. If it's gonna be dark, make sure you are really familiar with the equipment and have a good headlight, otherwise go earlier so you have time to set up before dark (if it gets dark).
• Eat something at home and brush your teeth before you leave. This actually saves me a lot of mental energy!
• Bring breakfast or just have it after getting home. Sometimes I make normal outdoor breakfast, bringing the gas stove to heat water for oat porridge and freeze dried coffee (sometimes I make real coffee as well, but that's another pot to bring so mostly I don't). Sometimes I bring a thermos bottle with hot water from home to accomplish basically the same, sometimes I have breakfast at home or at the office, or I just eat a banana or something on the fly.
• Usually I don't feel I need to shower straight after. Maybe I smell, who knows? My guess is, less than if I would have been indoors anyway 😂 Normally, staying somewhere close to home, I can be at the office the same time as usual. But more badass.
• Pack light. Bring only the necessary stuff. If you stay close and have a way out, you'll be fine, also mentally. And I think it's really nice not to have to focus on stuff! Bring enough clothes so you won't freeze, though. I really dislike freezing, it is not worth it!
• Check the weather, go out only when there seems to be the kind of weather you want and be flexible if the forecast changes! Full moon is becoming more and more of a personal favourite, other's are clear sky, good aurora prognoses, not much wind, untouched snow, possibility of fog... Also check times for sunset and sunrise, so you have an idea of what to expect. Also the wind direction during the night (prognosis) will be useful to know before setting up the tent or the tarp. Sometimes I've gone out in bad weather as well, because I have wanted to test the equipment under close-to-home circumstances. 
• If you have new equipment, always get used to it at home first! Make sure you know howto put it into use!
• One night with bad sleep or none isn't gonna break you. Even a bad night's sleep will give you the benefit of enjoying the nature. Don't stress about it. Either you'll sleep well right away or you'll learn to relax. I always sleep with ear plugs, cause I feel it helps me. Nature is sometimes very loud! When I sleep outdoors I actually wake up a lot, but recovery mostly is good anyway!

Hope some of that can be useful!
Give it a go!

”The only Zen you can find on the tops of mountains is the Zen you bring up there” - What nature does and doesn’t do for me

Hiking and outdoor life generally has been getting a lot more "in" the last years, and I guess social media (mainly instagram) play a leading role. There’s so much positive about this and social media also inspires me in so many ways. Then there’s of course the discussion about the negative sides as well (mainly impact on environment). 

More and more I also get the feeling that going outdoors is being depicted as some sort of general cure to getting a better life and finding some sort of inner peace. All the pictures of yoga poses on cliffs at sunset, stories of the benefits of "forest baths", coffee mugs in the tent doors with epic views and so on. 

I am myself part of the outdoors movement on social media, and most people who are outdoors a lot probably just like me like what they do; physical activity makes you feel and function better and nature calms you (at least in comparison to city life). 

All these things are really good, and in my opinion most of them are physical and mental achievements, but they are not actually practising some branch of Eastern philosophy or solving some life issues.

What expectations about nature and outdoor experiences are realistic? As always, I can’t say for anyone else, but for me:

Nature does solve one problem for me, but only one, and that is how I should spend my time off work and out of bed ;) And that problem it solves really good! 

But other than that, nature itself doesn’t do anything to solve my problems. Absolutely nothing! Nothing magical just happens to my problems when I'm outdoors.
Nature does give me a lot of feelings of joy, and also of accomplishment. I wouldn’t be much, if anything really, without it. Maybe standing on the top of a mountain or sitting by the sea watching the sun set at the horizon are at the same time some of the most joyful and tranquil moments of my life. But they are moments of 100% commitment to that moment, which just takes the mind of everything else.

These moments and being out in nature in general makes me a better and happier person, but it's because it adds on positive, not because it removes something negative.

Actually taking responsibility for yourself, doing what you need to do to be able to live with yourself, that’s all hard work! Lots of scrutinising and actually following through! Nature may facilitate the process, but I don't think it can ever do the work for you. 

So, basically if you do go outdoors and you don’t find it to be all what it’s portrayed like in social media, maybe it’s not you that is doing it wrong. There's more to it than that, unfortunately ;)

The quote in the title of this post comes from one of my favorite books ever, Robert M Pirsig’s The Art of Motorcycle Maintenance - An Inquiry into Values (from 1974). I first read it in high school and have reread it many times, such a good one! Here are a few more quotes from it, and I really recommend reading the whole book.

”The solutions all are simple - after you have arrived at them. But they're simple only when you know already what they are.”

”It is a puzzling thing. The truth knocks on the door and you say, 'Go away, I'm looking for the truth,' and so it goes away. Puzzling.”

“Dad?"

"What?" A small bird rises from a tree in front of us.

"What should I be when I grow up?"

The bird disappears over a far ridge. I don't know what to say. "Honest," I finally say.” 

“Is it hard?'

Not if you have the right attitudes. Its having the right attitudes that is hard.” 

“We’re in such a hurry most of the time we never get much chance to talk. The result is a kind of endless day-to-day shallowness, a monotony that leaves a person wondering years later where all the time went and sorry that it’s all gone.” 

“If someone's ungrateful and you tell him he's ungrateful, okay, you've called him a name. You haven't solved anything.” 

“I argued that physical discomfort is important only when the mood is wrong. Then you fasten on to whatever thing is uncomfortable and call that the cause. But if the mood is right, then physical discomfort doesn't mean much.” 

“The result is rather typical of modern technology, an overall dullness of appearance so depressing that it must be overlaid with a veneer of "style" to make it acceptable. And that, to anyone who is sensitive to romantic Quality, just makes it all the worse.”

“You can reduce your anxiety somewhat by facing the fact that there isn't a mechanic alive who doesn't louse up a job once in a while. The main difference between you and the commercial mechanics is that when they do it you don't hear about it—just pay for it, in additional costs prorated through all your bills. When you make the mistakes yourself, you at least get the benefit of some education.” 

Howto start sleeping outdoors alone - what level of discomfort are you comfortable with?

Every now and then the question of howto begin to sleep outdoors alone pops up. One and a half week ago at one of the tent spots in Lauhanvuori National Park I also had a discussion about this around the campfire in the evening.

The first time I slept alone in a tent NIMBY (not in my back yard :)) was actually in March 2018. I had slept in the tent with company earlier several times and also tested it in winter in my backyard so I felt confident about that. The tent spot was a known place, and I also went there earlier during the day with some firewood (I didn’t own a portable kitchen / gas stove at that time). I was super excited during the day, happy I was finally gonna do it, but I also knew it would be kind of a hard night. I actually had no expectations to enjoy the evening and the night, but I knew I would at least enjoy the morning, making a fire and drinking coffee. And I knew it was something I wanted to learn to enjoy more long-term.

The first time it was mostly about getting through the evening and the night. I went out at about 5 pm so that I could pitch the tent before it got completely dark. I then made a fire and cooked dinner, but at 6 pm I had already eaten and had nothing to do. It’s really easy for me to distract myself with stuff when I’m alone at home, but it’s far more difficult in the forest. I ended up postholing around in the snow, and finally watching something on Netflix on my phone in the sleeping bag. I just didn't feel the slightest bit comfortable with doing nothing at that time.

I don’t think I even slept that much, but damn waking up in the morning and only having to think about coffee, that’s a really good feeling for me.

Still I don’t always sleep well when I’m out with the tent, but I’ve always enjoyed being outdoors anyway. And sometimes even if it feels like I’m awake more than I sleep and that I just turn and turn on the mattress, it’s like the recovery it better outdoors. Sometimes it also takes me about two nights before I start to sleep really well.

I can’t really say for anyone else, but I guess when you want to start sleeping outdoors alone, you have to figure out yourself what level of discomfort you are comfortable with and start there. Take as small or big steps as you need!

If you don't know where to start, here a few things that might be worth considering:

-Get acquainted with the equipment if you aren’t already. Pitch the tent (and test other gear) at home so you feel confident.

-Sleep in your back yard or somewhere close to home, or wherever you feel ok. Knowing that you can escape and go home at any time might make it easier. Sometimes going where you know chances are extremely small that there’ll be other people may be better for your own safety I guess. (Personally I’ve only been in places where I haven’t had to be afraid of people or animals, but that can be a factor sometimes.)

-Check the weather report, maybe you want your first night or nights to be dry and have reasonably temperature and wind conditions, even if it's only your back yard. Or maybe you want bad weather, to test that! :)

-Bringing company may be a good start if sleeping outdoors is completely new. Or have someone you know sleeping in a tent nearby or further away.

-Bring some distractions (books, Netflix etc) and don’t expect to enjoy nature or like sleeping outdoors in the beginning. Maybe you will like it straight away, maybe you won’t - it can feel worth it any way! For me it was definitely getting used to it.
-Analyze your triggers and see if there is something that can help you. I made up this challenge for myself that I would sleep outdoors at least once a month for a year. I did that because I thought I would start to enjoy it after a while, and I sure did (otherwise I wouldn't have kept it up). Maybe there's something that can trigger you too? (Coffee outdoors in the morning? ;))

Nowadays one of the best feelings I know is actually lying down in my tent in the evening after a hiking day. It’s so easy to feel pleased then! I really enjoy going outdoors, with or without company. Sometimes I prefer to go where I reckon there will be other people, sometimes I prefer to go where I know there won’t most likely be anyone else. (My level of adventure is still not that high though and if I know I won’t have phone reception I still always go where I know I there’ll be other people now and then. I’m still going very much in small steps here…)

This far into the year I have less than 10 nights in tents. The intention was to write a little bit about a few of them (most in winter), but the words haven’t really been coming to me and I’m not doing much I’m not enjoying. I also have a few ideas of other aspects of outdoor life I’d like to write about, maybe something else will pop up here soon or maybe it won't ;)

No, the bush didn't grow that big over night. Sometimes finding even enough spots to sleep on is hard... Though with an air mattress it's actually very much possible to put extra clothing under it to even it out or lift the head end!

2018 >> 2019

Min utmaning 2018 var: En natt utomhus per månad.

Jag klarade målet och resultatet till slut blev 21 nätter i tält och en i igloo. Några av de bästa stunderna i mitt liv! Och känslan av utveckling från början till slutet av året lever jag nog lite på ännu!

Samtidigt var det när jag analyserade ganska lätt att komma på vad jag vill förändra för att göra upplevelserna ännu bättre för mig. Så, 2019 blir utmaningen så här:

Inga sociala medier och inget internet när jag är ute! Undantag väderappar och norrskensprognoser, samt att det är ok att dela bilder och filmer efteråt.

Tror egentligen inte att jag behöver förklara det beslutet närmare. Jag vill lägga så mycket fokus som möjligt på upplevelsen när jag är ute!

December - Julhajk & 12/12

December! Och julhajk. Tältnatt. Utmaningen 2018 avklarad, dvs jag har sovit i tält (eller igloo) minst en natt varje månad under hela året. Totalt 22 nätter ute, varav 21 i tält och 1 i igloo.

Jag gillar normalt att analysera. Till och med att överanalysera ;) Men just nu har jag faktiskt ingen analys över utmaningen som helhet. Mer än att jag är nöjd. Kanske inte så mycket med tältnätterna i sig, men att de ändå från början av året katalyserade att jag kom mig iväg på 4 st fjällvandringar av lite olika längd! I juni Hemavan-Syterskalet-Solberg-Laisaliden-Hemavan 50 km, i juli/augusti Abisko-Nikkaluokta 110 km (med brorsan), i september Ammarnäs-Hemavan 80 km och Sitoälvsbron-Aktse-Skierffe-Sitoälvsbron 45 km (20 på mountainbike). Det är inte direkt så att jag känt mig starkast i världen varje vandringssteg (långt ifrån ibland), men jag har känt mig privilegierad, ödmjuk, äkta... Det har definitivt varit några av de bästa stunderna på hela året. Vad som än händer i livet så har jag åtminstone haft det! Kanske återkommer med någon mer analys, vi får se.
I nuläget tänker jag inte jättemycket kring 2019 heller, osäkert på om jag vill ha nån utmaning men det finns såklart flera nivåer som snurrat i tankarna. Vi får se hur det blir...

Lite bilder från decembernatten/julhajken:

Julhajkstältet på plats utanför Reijos stuga.

Rule #1 of julhajk: you do not bring too little food.
Rule #2 of julhajk: you do not bring too little food. 

Hemgång = utgång. Tekniskt sett var det julafton redan här, men jag var nog mest glad för att jag kände mig rätt övertygad om att jag skulle klara min utmaning ;) Och för att känslan när man får krypa ner i dunsäcken på kvällen/natten är rätt okej ;)

Moriskaffi! Inomhus...

Skulle gå ut och ta ner tältet, men kände att jag behövde och förtjänade en kopp kaffe till och en stund att njuta av att jag klarat min utmaning! ;)

Tältplatsen i nån sorts dagsljus

 När man överskattar lite hur mycket mat man kommer att äta och får bära tillbaks typ hälften. Och när man har en bror som har en lite vettigare packvolym ;) (men som inte heller bar tält, kaffepanna, yxa, kamerautrustning, bok, powerbank, Bose hörselkåpor och andra vitala saker)

2018, tack och förlåt

November #1: Hemgång = utgång

Mörkt, men inte kallt. November är nog normalt den månad jag gillar sämst, i alla fall om det inte är snö. (Ska jag var helt ärlig så har denna november varit helt ok, skidsäsongen är igång på kommunens 1 km slinga av sparad konstsnö. Jag har faktiskt inget emot att åka skidor i +5°C, hehe. Fått ihop 6 mil skate på två veckor, rätt nöjd med det även om det finns såna på samma 1 km slinga som kör hela den volymen per träningspass/dag, typ ;)

Hur som. Hade spanat på några potentiellt fina tältplatser inåt landet, men kände mig helt otaggad att köra flera timmar för att komma nånstans typ lagom till solnedgången. Kändes inte lockande att hänga med mig själv i mörker från kl.15 till 08. Med en eld hade det varit helt ok, men jag kände inte för att släpa på ved heller. Men kanske kan min research leda till nåt senare på säsongen, ifall det nu blir nån sån ;)

Istället blev det en natt i det absoluta närområdet. Åkte skidor på kvällen, och ville vänta tills håret torkat efter duschen innan jag tog mig ut, så det blev en ganska sen avfärd, typ 20:50. Åkte och gick inte längre bort än att tältet var uppe och sovsäcken utlagd 21:40.
Satte för första gången upp det här tältet på berg också (tidigare utsedd plats), vilket innebar att jag fick använda stenar för att spänna ut bardunerna (tunneltält, så det står ju inte av sig själv). Gick fint (speciellt lätt att hitta bra stenar när platsen är bredvid en rullstensås), men ska man vara riktigt stormsäker behöver man nog linor till de 7 fästpunkterna som går från tältet rakt ner i marken (de är iofs alltid lite svåra att fästa bra då man inte har någon möjlighet att justera positionen med mindre än att flytta hela tältet). Fäste bara de två viktigaste denna gång (plus de 7 bardunerna), funkade bra.

Hittade t.o.m. några små trattkantereller i pannlampsljuset på väg till tältplatsen :)

Trött hund

Efter tältuppsättningen tog jag lite nattbilder av tältet och märkte en för ögat ej synbar grön norrskens"dimma" mellan träden. Tog en lite promenad för att få bättre vy, men så mycket finare norrsken blev det inte. Däremot nöjd att tältbardunerna är reflekterande, så mycket lättare att hitta tältet i skogen i mörkret sen! (Även om jag sparat GPS-positionen med en etikett på Google maps).
Drack lite te, låg i sovsäcken och kollade på stjärnorna, sov, och sen var klockan plötsligt 8. Det var lovat klar himmel, men vaknade till moln. Nåja, havregrynsgröt med saffran och morgonkaffe smakade bra i alla fall. Får väl jobba på solbrännan nån annan dag! :) Och lite rosa moln blev det trots allt!

Grå frukost

Frukostväder när vi scoutade tältplatsen tidigare i veckan

Soluppgång bakom molnen

Grym resa det har varit ändå från januari hit. Ute känns mer hemma än det någonsin gjort, och då vill jag inte påstå att jag startade från ett så dåligt läge heller. Känns lite segt att ta sig iväg på denna typ av natt som inte längre innebär någon utmaning... Vad som ska packas i ryggsäcken behöver inte ältas, jag vet hur mycket mat jag äter, hur hunden beter sig, hur bra pannlampan lyser, hur tältet och sovsäcken tål olika väder osv. Dock finns det en himla massa vinteraspekter (många fler minusgrader) som jag ännu inte har någon direkt erfarenhet kring så bara det blir kallare finns det nog en massa att fundera på igen!

Tältuppsättning mha stenar

Det var kring noll på natten och morgonen, vilket är typ 7 grader varmare än när jag sov ute i oktober (då var det snö, iofs ca 10 mil inåt landet). Några tips för kallt väder är iaf:
-Äldsta, men bästa tricket i boken: ull närmast kroppen, inte bara underställ utan även underkläder och sockar (värmer även när det är vått).
-Aldrig ta i något utom eventuellt träkåsan och cellplast barhänt. Aldrig. Det blir så fort kallt om fingrarna. Jag har alltid två par handskar, ett par så varma tumhandskar som möjligt och ett par (relativt) tunna fingerhandskar som fungerar som arbetshandskar/precisionshandskar.
-Sova med lager 2 kläderna i sovsäcken (och eventuellt andra kläder som jag vill ha varma på morgonen), jag brukar lägga dem i en packpåse som bara får ligga i fotändan eller bredvid mig i sovsäcken.
-Sova med mössa och buff. Skönt även om man bara har ett litet andningshål.
-Om vattenflaskan är oisolerad sover jag även med den i sovsäcken för att det inte ska frysa. Kan dock vara bra att ha den i en vattentät packpåse.
-Hunden sover på ett eget (dubbelvikt) cellplastliggunderlag, i sitt värmetäcke, under min dunjacka. Funkat fint alla gånger!

December månad kvar i min utmaning nu då! Hoppas det blir julhajk i år också. Det gamla konceptet är väl ungefär att åka till nån ytterst primitiv stuga (utan el och vatten men med eldstad) och sova där natten mellan 23:e och 24:e december, elda och äta en massa julmat för att töja ut magsäcken så att man kan äta ännu mer julmat 24:e! Tält eller tält bredvid stuga ska väl kunna funka. Kanske nån utenatt innan dess också, i alla fall om det kommer snö!

Oktober #1 - när man är rädd i dagsljus men kolmörker går bra

Jag blev kallad många saker men inte klok när jag klev upp från tacomiddagsbordet, drog på mig ullunderstället, ytterkläderna, slängde ryggsäcken på ryggen, tände pannlampan och drog iväg offtrail i kolsvart skog. Men lätt att det var värt det!

Ingen ljusförorening förutom Markbygdens vindkraftverk som blinkar i otakt.

Secret spot - en av mina favoritplatser nånsin! Jag var lite sugen att testa mina mörkernavigeringskunskaper under ordnade förhållanden. Distansen ca 2 km, marken här känner jag väl - jag har gått, skidat vita blixten och kört snöskoter många gånger här. Mestadels tät skog. Det är grymt svårt att navigera med pannlampa, dels så når inte ljuset så långt och dels måste man rikta det neråt för att se var man sätter fötterna. Trots att jag känner till skogstyperna och sluttningarnas lutningar hamnade jag ändå först en bit upp på ett lokalt maximi. När jag insåg att det inte var rätt var jag hyfsat säker på var jag var och hur jag skulle ta mig till målet, sökområdets globala maximi, men jag valde ändå att kolla GPS-punkten i mobilen för att bekräfta. Rätt nöjd ändå, typ 20 meter fel på ett ställe, vilket resulterade i en omväg på kanske 200 meter. Utan GPS eller kännedom om området hade det varit grymt svårt. Svårt att hålla rak kurs, vilket såklart gör det svårt även med kompass. Jaja, har man tält och mat på ryggen så går det ju ingen nöd på en hur som helst.

Jag spelade musik i mobilen på högsta volym också, ville få fri promenadväg och låta eventuella djur i området få god tid att flytta på sig. Delvis snö på marken gjorde att jag kunde se färska älgspår, men skönt nog inte spår av några andra stora djur. På grund av ljudet jag gör när jag rör mig är jag inte orolig. ”Danger is real, fear is a choice” funkar bra här med de förebyggande åtgärder jag vidtar. Annat var det på morgonen när jag skulle tillbaks och kom på att älgjakten är igång igen. Den rädslan var stark! Nu såg jag inga jägare heller. Men med röd huva och igen musik på full volym försökte jag se ut så lite som en älg som möjligt.

Favoritplats

Älskar verkligen känslan när jag kryper ner i sovsäcken på kvällarna. Typ -6°C ute, körde dunsovsäck och dunjacka ovanpå. Frukost är inte helt fel heller. Men inget denna gång gick upp emot soluppgången. Jag är fan svag för soluppgångar alltså! 😊

Soluppgång

Tillbaks ner i sovsäcken för frukost! :)

Individuellt frysta bär - ja tack!

September #2 - oavbockbar punkt på min bucket list

Jag och en kompis försökte ifjol nå Skierffe-toppen med (vid hyfsat väder) utsikt över Rapadalen och in mot Sareks bergsmassiv. Vi failade dock och sedan har det legat i bakhuvudet... Nu blev det en tripp i sista-minuten-panik utan marginaler, men ibland radar saker upp sig! 

Ledigt från jobb, min ork och väderprognos såg plötsligt lovande ut samtidigt som det var sista helgen STF Aktse var öppet, så vid lunch på torsdag snabbpackade jag ryggsäcken. Efter jobbet bil till, och en natt i Jokkmokk. Fredag morgon körde jag de sista 10 milen till Sitoälvsbron, därifrån 10 km mountainbike (tack för lånet Jörgen) till Laitaure, och 6 km vandring genom skogen till Aktse. Åt lunch. Lämnade tält, sovsäck, liggunderlag och en del övrig utrustning i Aktse och började sedan vandra uppåt mot Skierffe. (Klass 1 varning på storm och nederbörd i ovädret som skulle dra in över området på lördag gjorde att det var lite bråttom.)

Aktse

Rundturen från Aktse till Skierffe är 15 km och innehåller ca 700 höjdmeter. Första stigningen från Aktse upp ovanför trädgränsen (efter Kungsleden) är drygt 250 höjdmeter. Sedan fortsätter stigen till Skierffe ganska plant i nån kilometer innan man kommer till nästa större stigning, ca 300 höjdmeter över 2,5 km för att komma upp på Sliengetjåhkkå. Här tappar man också Skierffe ur synfältet. Hade en ganska stor svacka i orken (här jag vände ifjol), mötte också här de sista personerna som var på väg tillbaks från toppen mot Aktse. Jag kände i något skede att det inte fanns en enda del av min kropp som ville upp på den där toppen, men jag hade också i färskt minne hur jag kände efter att inte ha varit på Kebnekaise, så jag fokuserade bara på att äta choklad och i lagom långsamt men jämnt tempo sätta ena foten framför den andra. 

Skierffe till höger

Aktse typ mitt i bilden på den öppna ytan

När jag kom upp på Sliengetjåhkkå fick jag plötsligt lite ork att studsa omkring när jag fick syn på Sareks bergsmassivs snöklädda toppar. Nysnö! Samtidigt kommer Skierffetoppen in i synfältet igen men det är mycket jobb kvar, ca 3,5 km, först lite nedför och sedan sista stigningen på nästan 200 höjdmeter.

Utkanten av Sarek

Jag fick en hel del ny ork också när jag insåg att jag skulle fixa det. Och plötsligt stod jag där på toppen. Och grät. När den finaste stunden i livet infinner sig samtidigt som jag är på den finaste platsen jag nånsin varit på. Inte ens i närheten av den högsta topp jag varit på eller den högsta stigningen. Men allt jobb jag gjort under lång tid för att ta mig dit. Och utsikten som är bortom allt annat nånsin. 

1179 möh och 700 möR (meter över Rapadalen, kan inte finnas ett enda bra argument till att det inte är en SI-enhet). Snöklädda bergstoppar. Höstfärger. UNREAL!

700m fallhöjd

Det blir fan ingen bock på bucket listan av det, den punkten ligger kvar högst upp. Hoppas jag alltid får vilja tillbaka!

Kändes välförtjänt

Blir mörkt vid 19-tiden, men jag var tillbaks vid kl.17 (tog ca 5 timmar totalt inklusive kanske 30 minuter på toppen - dock inte många andra pauser) och hann njuta av solen en stund i tältet innan middag och ett grymt 4-timmars samtal med Guillaume som jag mötte precis nedanför sista stigningen till Skierffe och sedan igen i Aktse. Förutom naturen, att få röra på sig och bara fokusera på de basala behoven mat och sömn gillar jag också många (inte alla) mänskomöten. Guillaume var ute på dag 4 av ca 60 på expedition. Han startade i Saltoluokta och har nu gått in i Sarek där han jobbar sig mot Padjelanta, sedan ska han norrut mot Akka, över eller runt (väster/öster) till Ritsem, upp till Kebnekaise och sedan avsluta i Abisko någon gång i november.

Vi snackade om skillnaden mellan rädsla och fara, skillnaden mellan att ta en risk och vara vårdslös. Alex Honnold (inte ens jag som tog upp honom :)). Varför man väljer att göra saker eller inte i livet. Att resonera sig fram till beslut och göra rätt saker av rätt orsak. Utrustning. Erfarenheter. Jobb. Mänskor. Hans expedition, så klart. Förhållanden (han är nyförlovad, och även om vandring efter leder kanske är ett bra sätt att träffa folk så är det så inte vad detta handlade om). Om att skida kungsleden (får se vem av oss som är först :)). Nallade på hans spritförråd lite, hoppas han klarar sig till sin första depot nånstans vid Staloluokta :) (Man vet aldrig exakt hur något kommer bli, men jag tror verkligen han har kunskap, erfarenhet, utrustning, fysik och mentalitet för att klara av expeditionen men också inga problem med att avbryta ifall det skulle komma till det.)

Älskar verkligen denna typ av samtal med lagom mycket filosofiska inslag!

Satt och kollade på några av hans Youtube-videon igår kväll och det kändes konstigt att mindre än ett dygn senare se honom på film, speciellt som han i verkligheten är exakt som på film. Nån som vill kolla in honom så hittar ni hans videon och gps-tracker här: Guillaume (han är fransk, okej ;) ;))

Kväll i Aktse och Guillaumes tält i mitten

Skulle vara kul att någon gång i livet kunna vara på samma ställe som Guillaume och vara redo för en ensamexpedition av den storleken, men just igår kände jag mig rätt nöjd över att få knöla ner mitt dyngsura tält (regnade över 10 mm på natten) vandra tillbaks till cykeln vid Laitaure (regnade lite men ingen storm), cykla milen till bron och sedan ta bilen hem. Men Skierffe, I'll be back! Och Sarek, jag hör dig ropa mitt namn :) Men nu är det slut på barmarkssäsongen i fjällen för min del, får se vad nästa tältnatt och nästa utflykt blir, just nu har jag ingen aning... 

Good judgement comes from experience, and experience come from bad judgement :) :) :)
Bara jobba vidare, alltså :)

Laitaure - lugnet före stormen?

Until we meet again...