Jag gillar normalt att analysera. Till och med att överanalysera ;) Men just nu har jag faktiskt ingen analys över utmaningen som helhet. Mer än att jag är nöjd. Kanske inte så mycket med tältnätterna i sig, men att de ändå från början av året katalyserade att jag kom mig iväg på 4 st fjällvandringar av lite olika längd! I juni Hemavan-Syterskalet-Solberg-Laisaliden-Hemavan 50 km, i juli/augusti Abisko-Nikkaluokta 110 km (med brorsan), i september Ammarnäs-Hemavan 80 km och Sitoälvsbron-Aktse-Skierffe-Sitoälvsbron 45 km (20 på mountainbike). Det är inte direkt så att jag känt mig starkast i världen varje vandringssteg (långt ifrån ibland), men jag har känt mig privilegierad, ödmjuk, äkta... Det har definitivt varit några av de bästa stunderna på hela året. Vad som än händer i livet så har jag åtminstone haft det! Kanske återkommer med någon mer analys, vi får se.
I nuläget tänker jag inte jättemycket kring 2019 heller, osäkert på om jag vill ha nån utmaning men det finns såklart flera nivåer som snurrat i tankarna. Vi får se hur det blir...
Lite bilder från decembernatten/julhajken:
Julhajkstältet på plats utanför Reijos stuga.

Rule #1 of julhajk: you do not bring too little food.
Rule #2 of julhajk: you do not bring too little food.
Rule #2 of julhajk: you do not bring too little food.
Hemgång = utgång. Tekniskt sett var det julafton redan här, men jag var nog mest glad för att jag kände mig rätt övertygad om att jag skulle klara min utmaning ;) Och för att känslan när man får krypa ner i dunsäcken på kvällen/natten är rätt okej ;)
Moriskaffi! Inomhus...
Skulle gå ut och ta ner tältet, men kände att jag behövde och förtjänade en kopp kaffe till och en stund att njuta av att jag klarat min utmaning! ;)
Tältplatsen i nån sorts dagsljus
När man överskattar lite hur mycket mat man kommer att äta och får bära tillbaks typ hälften. Och när man har en bror som har en lite vettigare packvolym ;) (men som inte heller bar tält, kaffepanna, yxa, kamerautrustning, bok, powerbank, Bose hörselkåpor och andra vitala saker)
2018, tack och förlåt









No comments:
Post a Comment