Juni #3 - När det starka skulle vara att sluta gå

Midsommar 2018: 39 timmar fördelat på 750 km bilkörning, 50 km vandring och en tältnatt.

Efter många om och men och olika alternativ och en mentalt och fysiskt helkass vecka kom jag och Rocky oss till slut iväg till Hemavan. Planen var att ta det rätt så lugnt, tälta 2 nätter, vandra längs Kungsleden genom Syterskalet och vända tillbaks mot Hemavan över någon topp. Blev inte riktigt så, men det blev jävligt bra!

Kanske det skönaste nånsin är när aktivitet-vila-återhämtning fungerar bra. Det är inte alltid så, och de senaste åren har jag inte alltid varit bortskämd med det. Men när det fungerar är det så sjukt skönt att vara fysiskt trött, vila lite, återhämta sig och sen kunna jobba vidare med nya krafter.
Mentalt vände det också så fort jag kom upp på lite höjd. Hade feeling ofta, gick och sjöng och nynnade, hoppade lite ibland, kunde inte låta bli att le… Kände mig grymt stark och nöjd.

Fint på väg upp från Hemavan

Lite sämre väder på väg mot Viterskalsstugan

 Syterskalet

Hade tänkt tälta någonstans i Syterskalet första natten men dels gick det bättre att gå än jag trodde och dels såg vädret ut att bli sämre än det redan dåligt lovade, så jag gick hela vägen genom Syterskalet och halvvägs till rastskyddet i Stabre. Totalt ca 2 mil. Ville gå över Murtsertoppen tillbaks till Hemavan, och tältade i närheten av den leden ifall vädret ändå skulle bli bättre.

Bulltält pga vinden! Hör inte riktigt till min förberedelsenivå att sista-minuten införskaffa ett tält och använda det första gången i skarpt läge. Men jag bedömde det som det bästa alternativet och tillräckligt bra denna gång. Så nu ingår även ett Helsport Ringstind superlight 1-2 + footprint i repertoaren. Tältet funkade super, även om tältplatsen inte var den bästa. Med ett osymmetriskt tält är det sjukt svårt att få vindriktning och lutning rätt, för att inte ens tala om åt vilket håll man helst vill ha utsikt... Jag var tvungen att ställa tältet med nästbästa sidan mot vinden (hellre det än huvudet neråt), och lossa innertältet lite för att skapa mer utrymme mellan inner- och yttertält. Det var en riktigt stormig och lite regnig natt på platån på ca 900 höjdmeter, men tältet kändes grymt stabilt trots att tältduken fladdrade och slets fram och tillbaka (tyst var det inte heller :)). Bågen/stången kändes grymt stabil. Och helt kondensfritt vilket är sjukt skönt, tack vinden!

På morgonen var det fortsatt storm och dimma som gjorde att man inte såg någon av topparna. Plan B blev att gå mot Solberg, och därifrån följa vägen till Laisaliden.

Blåsigt och utsikt över Stor-Laisan

Uppe på Drottningleden mellan Laisaliden och Hemavan

Funderade på att tälta någonstans... Jag tog en tidig middag för att fundera på saken men det fanns ingenstans fint att gå där det inte var storm och dimma, och det regnade och jag hade inte ens med en bok så jag hade ingen lust att slå upp tältet på plats heller. Alltså blev det gå de sista 8 km till Hemavan för att sedan köra hem efter bara en tältnatt... Att kunna sitta ner och pausa själv hör väl inte till mina styrkor... Skulle gärna vilja klara av att ta det lugnt och njuta. Tränar på tålamodet någon annan gång ändå tänkte jag... :)

Att ha med Rocky gick över förväntan! Han är varken speciellt van eller bra på att gå i koppel (bortsett dragsele :)). Nu fick han vanlig sele och 5 meter flexikoppel som jag fäste i midjebältet på ryggsäcken. Han drar lite mellan varven men fungerade suveränt annars. Han lärde sig rätt fort att kura ihop sig (och somna) när vi vilade, men alltid pigg igen så fort det var dags att gå vidare. Åt mycket. Hittade sina egna ställen att korsa bäckar (såklart inte jättebra egenskap, men coolt av en badkruka som han ändå).

Efter 3 mil vandring dag 2 satte jag mig i bilen. Tankstopp i Storuman efter en timme, och jag höll inte på att ta mig runt bilen. HEJ STELA BEN :) :) :) Tur att jag behövde tanka för hade jag kört hela vägen hem tror jag inte jag hade tagit mig ur bilen ens :)